Randotur till Spanstinden (26.02.2009)  

Äntligen finväder!

Hade tillbringat några dagar i hemmatrakterna kring Tärnaby innan jag och Petter styrde kosan norrut. Efter en lång dag i bilen, men mestadels ostadigt väder, så klarnade det upp lagom till att solen gick ner, vilket såg lovande ut för kommande turdagar!
Sov i bilen utanför Narvik, vid den större rastplatsen alldeles vid Leirvik. Vaknade upp av att vi frös ganska rejält, kall men klar morgon! Hade dagen innna spanat in Spanstinden som ett tänkbart turmål, men eftersom ingen utav oss hade varit uppe i dessa trakter förut så hade vi ingen aning om hur det såg ut eller om det hela var en lämplig tur. Fri Flyt boken hade dock gett indikationer som verkade lovande.
Rattade vidare norrut förbi Bjerkvik och efter ett par mil så stannade vi till vid en p-ficka där E6an når sin högsta punkt i området. Fortfarande runt -10 grader, men solen hade nu orkat över fjälltopparna och värmde gott. Vi hade dock inte någon frukost tillgänglig, då vi ätit upp nästan all vår resekost dagen innan. Det fick bli några skivor hårdbröd dekorerade med minst 2cm majonäs och några salamiskivor på det. Som tilltugg hittade varsin påse torkade aprikoser. Måltiden landade direkt som en sten i magen och ganska snart så mådde man faktiskt ganska illa. Men med den här dunderfrukosten så skulle vi knappt behöva äta på en hel dag!

La iväg vid 10.30 tiden över Bukkemyrvatnet och tog sikte på de stora skråhyllorna under sölvfjellet som skulle leda oss upp till toppbranten på Spanstinden. Ca 1000 höjdmeter skulle avverkas, fast toppen såg så nära ut. Man luras lätt när trädgränsen går så lågt som kring 450möh. Trots en blek Februarisol så fick vi upp värmen snabbt, och snart gick vi i bara underställ. Frukosten gjorde sig åter påmind efter någon timme, och jag fick ta ett besök bakom en större sten. Vips så var magen tom igen.

Fin kallsnö hela vägen till toppen, som vi nådde efter ca 3,5tim. Vi hade precis skottat ner oss i toppdrivan när vi fick sällskap av två norrmän som med raska steg kom upp för den långa toppbranten. Hejade glatt innan de fortsatte en bit till en driva ett hundratal meter bort. Satt i solgropen en hel timme och njöt av en otrolig utsikt över Nordnorge och havet i väster. Vår första topptur norr om Kebnekaise. Ett helt otroligt landskap! Hit skulle jag återvända igen!

Dagarna är korta här uppe i februari, och vi tänkte hinna ner före solen, så vi hudade av och satte av ner för branten. En av de absolut bästa och finaste sluttningar jag åkt, i orörd pudersnö! Fantastiskt! Även om skidtekniken hos undertecknad lös med sin frånvaro vid den här tidpunkten, så var det oförglömligt. Åkte i förväg för att kunna fotografera Petter när han mer eleganta telemarksvängar tog sig an det fler dm tjocka pudertäcket.
Resten av åket ner varierade mellan lite lätt hike, sicksackåkning mellan de många hyllorna innan vi kom ner i fin björkskog ända ner till bilen.
Nere vid bilen var vi rörande överens om att detta var resans bästa topptur!