Med hundarna på Ryfjället (02.08.2013)

Ryfjället

Toppen är en symbol för Tärnaby-Hemavan området och hela södra Lappland, där den reser sig 1000m över E12an alldeles direkt från vägen.
Från parkeringen 2km norr om Yttervik så går en tydlig och vältrampad stig upp till toppen, ungefär 4,5km och 1000 höjdmeter. Ett perfekt ställe att träna motbackslöpning på, och varje sommar går tävlingen Ryfjället upp av stapeln, där skidskytten Björn Ferry har rekordet på dryga 36min! En ordentlig prestation! På 60-och 70-talet så hade man även störtlopps-SM från toppen, men detta upphörde då det var alltför brant och innebar för höga farter för åkarna.
Idag är det en lagom krävande topptur på skidor som ofta kan bjuda på fin åkning om snön fått ligga kvar i toppbranten.
Stigen börjar platt, för att sedan branta på rejält invid en bäck, innan man når trädgränsen vi ca 800 möh. Därefter följer 1km i flack terräng innan det brantar på upp till toppen. Sista biten är stenbunden och man kan få ta hjälp av händerna.

I 25 gradig sommarvärme så tog jag och Micke bilen från sommarstugan i Forsmark upp till Yttervik för en eftermiddagspromenad upp till toppen tillsammans med mina föräldrars två finska lapphundar Nanook och Nikki.

Höll ett gott tempo genom skogen, drack lite vatten ur bäcken innan solen började gassa oss i ryggen på kalfjället. Snabba steg upp i stenskravlet innan toppen. Passerade flertalet människor som var på väg till topps denna vackra dag. Stod på toppen efter 1tim och 17min. Helt okay!
Både vi och hundar var rejält trötta.

Gjorde iordning soppa, åt lite och lade oss å gassade i solen bra länge. Fortsatte sen ner till Ryfjälltjärnen och upp på den norra toppen Joksgaeijse 1182. Pf. ca 160m. lätt scarmbling upp på ryggen här. Hade hundarna lösa här, så de kunde själva finna bästa vägen upp. Lagom till vi nått en liten förtopp så var både Nanook och Nikki borta i ett nafs! Både hade stuckit efter en renjord som passerade nere på norra fjällsidan. Fick klättra ner och tillbaka en bra bit innan vi lyckades fång i dom igen.
Skråade efter fjällsidan tillbaka mot stigen, hamnade i värsta tänkbara videsnår och blötmyr, så tog minst lika lång tid ner som upp.
En fin tur och ett kärt återseende av detta fjäll, var nog 10 år sedan sist jag var här sommartid!