Eftermiddagstur till Loftet (13.05.2014)  

Äntligen var det dags för vår topptursresa till Jotunheimen! Efter en lång och dålig vinter hemma i Sverige med mycket jobb och väldigt få lediga dagar i huvudtaget var det äntligen dax att åter igen packa bilen och styra hjulen västerut till det underbara grannlandet åter igen. Norgeresorna har duggat tätt de sista åren, men blott andra gången med topptursutstyr (förra gången var februari 2009) Det var även Linneas första "vinterbesök" i Jotunheimen.

Nåväl, dagen före hade vi kört upp på Valdresfly, kom fram ganska sent efter en 60 mil lång resa. Vår tanke var att börja med en lugn kort tur upp på Rasletindarne dagen därpå! Men tji fick vi! Vädret hade varit kanonbra under hela resan, och vi fick oss en otroligt vacker kväll vid bilen på flyet. Någon minusgrad och fortfarande gott om snö, detta bådade gott!

Efter en god natts sömn i bilen (Volkswagen Passat funkar ypperligt till detta, 2m ligglängd vid fällda säten) så vaknade vi upp i något som mest liknade mjölk. Sikten var 40m, och barometern gav ingen indikation på väderändring, dock så hade ju både YR och Storm utlovat sol på eftermiddagen! Attans, vi var ju taggade på en findag på fjället!
Packade ihop oss och körde ner till Lom istället. Fick tag på hjälpligt WiFi där och spanade efter ny väderrapport. YR lovade fortfarande sol på eftermiddagen, så vi styrde västerut mot Jotunheimen Fjellstue för att senare kunna sikta in oss på Loftet 2170 fram på dagen. Majdagarna är långa, så än hade vi tid på oss. Lagom till vi kom fram till Fjellstuen så började det ösregna! Tog en siesta i bilen, vaknade till snett efter 13 och som ett mirakel så var himlen påväg att öppna sig! Tio minuter senare badade fjällen i sol, och vi började raskt packa tursäckarna och få på stighudar på skidorna!

Klockan 14.30 satte vi av mellan de två små tjärnarna och upp efter Loftets nordsluttning. Efter ett tag blev det ganska bratt, snön var rejält blöt och mjuk innan vi kommit upp på höjd. En liten slasklavin hade släppt ned från Vesleloftet och ner i grytan där vi saxade oss upp.
Efter väl 45min hade vi nått toppen av första backen och det började plana ut. Tog en Choklad och vattenpaus här, även uträttande av trängande behov. Solen tittade fram mellan molnen, och det var behagligt varmt.
Efter någon kilometer skråning under Vesleloftet började den långa stigningen mot toppen. Här var snön kallare och förvånandsvärt fin! En hel del skidspår vittnade om att detta är en populär skidtopp! Backen var längre än vi väntat oss, och sikten försvann mer och mer för varje meter. Solen hade tydligen bara varit på tillfälligt besök?
Från ca 1700m höjd var sikten inte mycket mer än 15m, och jag fick anstränga mig för att följa de gamla spåren upp för sluttningen.
Linnea hamnade lite på efterkälken, det var ju faktiskt hennes första riktiga topp på Randoskidor. Vädret blev sämre och Linnea undrade om vi inte skulle vända. Funderade en aning, och tyckte mig se att det lättade en aning, och vägen upp var tämligen given, så vi gick på en bit till. Eftersom så planade backen ut vid ca 2000m och vi kunde så gå i princip platt sista kilometern till Toppröset.
Väl framme vi det redigt stora röset så vände vädret igen, och solen sprack genast igenom igen! Hurra! Vilken kväll vi såg ut att få!

Tog det lugnt vid varden, knäppte obligatoriska toppbilder, kokade soppa och njöt av att sitta på en 2000m topp i Jotunheimen med Kallsnö i mitten av maj! Äntligen!
Detta var även Linneas första 2000m topp! Vi hade gjort ett försök tillsammans på Storen i fjol sommar, men fått vända halvvägs upp i full storm, så detta fick vi fira lite extra.
Skulle precis till att plocka ihop då dimman kom tillbaka. På några få sekunder så var sikten tillbaka på 15m igen, om ens det.
Klockan började även bli sen, så fort på med grejorna, huda av och ta oss ner i hopp om att kunna njuta av skidåkningen längre ner. Fick följa våra spår långsamt neröver, innan det åter sprack upp vid 1600m höjd, och vi kunde släppa på igen! Underbart att äntligen få stå på skidor igen! Kunde stå på så gott som ner till Rv. 55 vid den östra av tjärnarna. Fläckvis barmark, men gick fint att kryssa oss emellan på fin, men blöt snö. Första turen var gjord! Kom tillbaka vid halv nio tiden på kvällen. Imorn var det ny dag och ny tur!