Store Venjetinden (16.08.2016)

Äntligen var finvädret på ingång! Nu var det läge att dra till Romsdalen.

Jag och Bergssport (Viktor Sääf) körde upp till Venjedalen på måndagskvällen, där upp hängde molnen lågt så det var inte en topp i sikte. Lite trist eftersom jag aldrig varit upp dit tidigare och väldigt gärna ville se de storslagna vyerna, men det fick vänta till morgondagen :p
På tisdagsmorgonen var himlen klarblå, en kände sig rätt liten nere vid Venjevatnet när tindarna nu avtackade sig skarpt mot himlen. Efter allt morgonbestyr var överstökat gick vi från lägret strax före halv 10.

Första biten upp i den eviga motbacken så kändes benen rätt sega, fyra dagars cykling i Dovre dagarna innan gjorde sig påmint. Kom dock igång efter en stund och fick bra flyt. Kom upp på ryggen kring kl11. Vi gick högra rännan upp då den vänstra ("rätta") såg lös och tråkig ut. Vi fick då lite mer klättring upp istället, det var dock lite blöta svaer en bit upp vilket gjorde att vi klättrade upp lite vill vänster igen för några hammare (ca grad 2) innan vi kom över på östsidan och fortsatte normalvägen vidare upp på ryggen.
Följde de sporadiska varderna uppöver ända fram till det brantade på och klättringen tog vid. Här var det fortfarande rätt så blött men ganska goda tag som gjorde att repet fick ligga i säcken. Efter ca 20 höjdmeter kom vi upp på en hylla och där tog det stopp. Vi insåg att vi kommit för långt ut mot V. Fick lov att klättra ner lite grann för att kunna traversera mer mot nord. Hittade därefter en bra väg upp och kom upp vid ett ganska välanvänt firningsankare. Därefter gick det lätt sista biten upp till toppen. Var uppe kl 13. Tog lite toppbilder och gick ner till bivackhyllan på andra sidan, skrev in oss i boken och sedan satte vi oss och åt matsäcken. Solen värmde gott och det var vindstilla, jag la mig ner en stund och slumrade till nästan en halvtimme :D

Efter en dryg timme började vi nerfärden. Första biten ner tog vi samma som på uppvägen men höll oss mer mot öst denna gång i stället för vår tidigare västliga krok. Mötte på fyra personer som var på väg upp, väntade lite tills dom kommit upp på ryggen från östsidan innan vi kunde gå ner. Följde sedan den "rätta" rännan ner. Alla höjdmetrarna kändes mer på vägen ner än upp så det var skönt att komma ner på vägen igen och gå sista biten på plant underlag bort till bobilen. Var nere igen ca 17.15. Riktigt fin tur!